Vid den pedagogiska träffen den 24 mars hade vi valt temat ledarskap i klassrummet. För att få ett underlag att utgå ifrån fick alla läsa Kjell Granströms text ”Ledarskap i klassrummet” som ingår i skriften Forskning om lärares arbete i klassrummet.
Till dessa texter formulerade vi även några frågor som skulle vara lämpliga att diskutera gemensamt. Av dessa frågor hann vi med att diskutera följande:
Granström skiljer på lärarskap och ledarskap och menar att ledarskap handlar om ”kunskap om klassrumsinteraktion och grupprocesser” samt ”förmåga att hantera klassrumsinteraktion och grupprocesser.”
Går det att skilja på begreppen lärarskap och ledarskap? Kan eleverna se skillnaden?
Håller du med om Granströms definition?
Vad innebär begreppen klassrumsinteraktion och grupprocesser i praktiken?
Vad är ledarskap i klassrummet för dig?
Det rådde en stor samstämmighet kring att det egentligen inte går att särskilja begreppen i praktiken. Däremot kan det vara fruktbart att göra det som ett led i en diskussion för att få klart för sig hur komplext läraryrket är. I klassrumssituationen går man som lärare in i och ur flera olika roller beroende på sådant som vilken undervisningsgrupp man har, vilken arbetsform som just då pågår i klassrummet och vad det är för moment i en kurs som behandlas.
Ledarskapet som följer med lärarrollen är inte statiskt. Beroende på gruppsammansättningar så måste läraren utveckla skilda ledarskapsstilar och ha en god framförhållning samt förändringsberedskap. Inte minst har vi under de senaste åren sett en förändring i elevernas förkunskaper och inställning till lärande och skolarbete. Detta kräver en kontinuerlig utveckling av ledarskap och hantering av klassrumsinteraktion och grupprocesser.
Var och en arbetar vi med ledarskap i våra klassrum, men det är viktigt att finna former för att dela erfarenheter inom kollegiet. Det kan göras informellt eller systematiskt genom exempelvis dokumentation. Diskussioner i arbetslag eller liknande, auskultation och samtal mellan kolleger med samma ämne kan vara vägar att gå för att sprida och ta del av erfarenheter och lärdomar.
Fokus i samhällsdebatten hamnar ofta på vad läraren och skolan ska göra för att möta eleven. Minst lika viktigt är att presentera för eleverna vilka förväntningar både skola och varje lärare har på dem. Lärandet är elevens sak och därför måste det till engagemang, ansvar och struktur i studierna om det ska bli goda resultat i slutändan. Kan det vara så att vi i vår verksamhet skulle kunna komma vidare med detta om vi formulerar dessa gemensamma förväntningar? Om dessa både muntligen och skriftligen riktas till eleverna både av skolan i gemensamt informationsmaterial och av varje lärare oavsett kurs eller skolform läggs grunden till betydligt bättre förutsättningar för lärande.
Ett annat konkret förslag rörde hur elever inom sfi ska kunna knäcka “studiekoden” och göra framsteg. Hinder på vägen kan vara skolbakgund med olika skolsystem, rent språkliga eller personliga erfarenheter som lägger hinder ivägen. Förslaget var att disponera om resurser så att denna elevgrupp kan få extra hjälp i starten och därmed inte ska behöva förbruka sfi-timmar utan att göra framsteg, när hindren inte utgörs av inlärningssvårigheter i sig.
Anders och Joakim
