Vad är bildning? Vilken roll har bildning inom Vuxenutbildningen? Dessa båda frågor utgör grunden för diskussionen vid vårt pedagogiska forum den 25/9. Som en introduktion och förberedelse läser vi därför “Den bildade människan har blivit entreprenör” av Andreas Nordin och ser på avsnitt 2 i UR:s serie “Lärandets idéhistoria” som har titeln “Vad är bildning?”. Texten och programmet hittar du via dessa länkar:
Livslångt lärande är ett begrepp som ofta förekommer i våra dagars debatt om skola, utbildning och arbetsmarknad och inte minst i samband med vuxnas lärande. Tendensen är att detta begrepp kopplas alltmer till anställningsbarhet och förmåga att anpassa sig som individ till en föränderlig arbetsmarknad som ställer krav på förmågor och kunskaper. Detta lärande är inte “frivilligt eller initierat av individen själv, utan initierat av externa aktörer där det livslånga lärandet är att betrakta som ett medel för ekonomisk tillväxt och internationell lyskraft – snarare än som ett mål i sig” menar Andreas Nordin i sin artikel i Pedagogiska magasinet. Var har bildningsbegreppet tagit vägen i våra dagars fokus på det entreprenöriella? undrar han. Förr sågs bildning som just ett livslångt lärande och en ständigt pågående process.
Vilken plats har bildning i dagens samhälle som är präglat av googlefiering och önskan om att allt ska gå snabbt och vara lätt att ta till sig? En provocerande följdfråga ställs i UR-programmet: "Varför ska man läsa Platon själv när man kan slå upp det på Wikipedia?"
Hur ska vi som arbetar med Vuxenutbildning förhålla oss till detta synsätt i kombination med de mål som finns uppsatta i våra styrdokument och de uttalade kunskapskrav som preciseras där? Är vi enbart Vuxenutbildning eller finns det kvar ett inslag av vuxenbildning?
Det finns en stark tradition av folkbildning i Norden och i Sverige. Var har den traditionen tagit vägen i dagens Sverige där svaret på globalisering och migration många gånger är att det viktigaste är snabba vägar ut på arbetsmarknaden och att snabbt lära sig språket? Hur blir det då med resten av bildningen som krävs för både delaktighet och tillhörighet i ett gemensamt samhälle och sammanhang, alltså den bildning som är en process vilken kräver tänkande och gott om tid?
Anders och Joakim
