Vid denna träff fortsatte vi diskutera på
temat vuxenpedagogik. Som
förberedelse fick alla deltagare läsa kapitel 14 i boken Lärandets
mångfald.
I kapitlet presenteras de tre metaforerna Torget, Kliniken och Meritagenturen
för att illustrera olika didaktiska
praktiker som förekommer inom utbildning för vuxna.
Torget
beskrivs som en undervisningssituation som kännetecknas av delaktighet, ett
öppet samspel och som en mötesplats i likhet med verklighetens torg eller
antikens agora. I ett exempel
skildras att elever diskuterar och argumenterar men också går in i olika roller
samt drar nytta av sina erfarenheter. Torget som modell förekommer främst inom
högre utbildning vid högskola och universitet.
Kliniken
präglas av att individen är i centrum och det finns en stor frihet för eleven
att forma innehållet i undervisningen. Ett viktigt syfte är att ”restaurera”
negativa erfarenheter från tidigare skolår. Ett annat syfte är att eleven ska
bearbeta egna svårigheter i lärandet. Fokus ligger inte bara på utbildning utan
också på vuxenblivande. Denna modell praktiseras främst på folkhögskolor.
Meritagenturen
har som främsta mål att eleven ska meriteras för fortsatta studier. Ramarna för
undervisningen sätts av samma styrdokument som gäller för ungdomsgymnasiet.
Därför är innehållet i hög grad givet på förhand och eleven har små möjligheter
att påverka detta. Undervisningen präglas av stoffet i läroböckerna och av de
mål som finns uppsatta i betygskriterierna för kurserna. Meritagenturen
återfinns främst inom kommunal vuxenutbildning.
Detta är ett koncentrat av vad
metaforerna står för enligt Madeleine Abrandt Dahlgren som är författare till
kapitel 14. Hon konstaterar också att det är vanligt med blandformer och att
metaforerna sällan är fullständigt renodlade.
Med denna bakgrund valde vi att låta
deltagarna fundera på följande frågor när de läste kapitlet.
Det lyfts fram att det inte finns en
enhetlig didaktik för vuxna. Men vad tycker du är specifikt för en bra didaktik
för vuxna? Återknyt gärna till något vi diskuterade förra gången.
Vad finns för förtjänster och problem
med var och en av dessa metaforer?
Stämmer de överens med dina erfarenheter
av vuxenutbildning?
Vilka förekommer i vår verksamhet?
Diskussionen fördes i tre olika grupper
och vi kunde konstatera att undervisning i svenska för invandrare har mer
framträdande drag av både torget (eleverfarenheter) och kliniken
(omhändertagande). Nationella styrdokument och betygskriterier gör emellertid
att meritagenturen i praktiken också slår igenom. Att engagera eleverna i
planeringen av undervisningen inom sfi försvåras av den språkliga barriären.
Den är också ett hinder när man vill tydliggöra elevens eget ansvar för
studierna. En annan svårighet är att det kontinuerliga intaget av eleverna
rubbar gruppdynamiken och försvårar arbetet oavsett vilken metafor som präglar
undervisningen.
När det gäller den gymnasiala
vuxenutbildningen leder det ganska knappa antalet lektionstimmar till
svårigheter att variera undervisningsformerna. Till detta kommer målen i
styrdokumenten som indirekt anger stoffmängden som ska behandlas. Sammantaget
sätter dessa båda förutsättningar snäva gränser för undervisningen. Det är
därför inte så konstigt att vi känner igen oss i meritagenturen som metafor.
Oavsett didaktisk modell behövs både
motivation och engagemang från elevernas sida för att lyckas med en
framgångsrik utbildning. Viktigt är också att komma ihåg att variationen i
undervisningen inte glöms bort med tanke på de heterogena undervisningsgrupper
vi har. Olika elever har olika inlärningsstilar, behov och utbildningsbakgrund.
För att nå alla elever och skapa goda förutsättningar för lärande är variation
ett måste.
För att motverka att fastna i någon av
metaforerna är en möjlig väg att arbeta med en bred uppsättning av pedagogiska
verktyg. Det kan vara läsförståelsestrategier, studieteknik, genrepedagogik
m.fl. Bäst effekt uppnås om detta arbetssätt löper som en röd tråd från spår A
inom sfi till gymnasiala och eftergymnasiala kurser.
Anders och
Joakim
