Vid nästa pedagogiska forum ska vi fortsätta med temat
vuxenpedagogik. Inför denna träff läser vi kapitel 14 i boken Lärandets mångfald.
Lärandets mångfald ger en aktuell bild av olika sammanhang för vuxnas lärande med speciellt fokus på vuxenutbildning och folkbildning. Man kan också läsa den för att lära känna den forskning som idag finns om dessa områden.
Kapitel 14 handlar om didaktik för vuxna i praktiken och när vi läser det funderar vi på
följande frågor:
- Det lyfts fram att det inte finns en enhetlig didaktik för vuxna. Men vad tycker du är specifikt för en bra didaktik för vuxna?
- I kapitlet presenteras tre metaforer; Torget, Kliniken och Meritagenturen för att illustrera olika didaktiska praktiker som förekommer inom utbildning för vuxna. Vad finns för förtjänster och problem med var och en av dessa metaforer? Stämmer de överens med dina erfarenheter av vuxenutbildning? Vilka förekommer i vår verksamhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar