Vid vårt pedagogiska forum 16/9 hade vi vuxenpedagogik som
tema. Vi diskuterade då vad vuxenpedagogik är och vad som skiljer den från
pedagogik riktad till barn och ungdomar.
Bemötandet fördes fram som en viktig faktor. Våra elever
måste bemötas som vuxna människor med allt vad det innebär. Men läraren har
naturligtvis en professionell yrkesroll och ska inte vara en ”kompis”.
En annan viktig sak är att våra studiematerial, exempelvis
läroböcker bör vara anpassade för vuxna. Stundtals kan det vara svårt att hitta
vuxenanpassade läroböcker. Även nationella prov har inte alltid varit
anpassade. En god nyhet är dock att skolverket har börjat vuxenanpassa nationella
prov i ämnet svenska som andraspråk.
Det är viktigt att ta tillvara på och utnyttja vuxnas
erfarenheter som är betydligt djupare och bredare än ungdomars. Man kan exempelvis
skapa uppgifter där de vuxna eleverna lär av varandras erfarenheter, inte minst
inom språkinlärning.
Från myndigheter har det lyfts fram att specialisering,
individualisering och flexibilitet ska genomsyra vuxenutbildningen. Detta är naturligtvis viktigt för att möta
det framtida samhällets krav. Samtidigt finns det en fara med att göra
undervisningen alltför flexibel. Elevernas samlärande och gruppgemenskap
tenderar att slås sönder av flexibla kurser med mycket ensamarbete. Detta är
viktigt att uppmärksamma när vuxenutbildningen förändras.
Avslutningsvis pratade vi om vilka krav som bör ställas på
den nya skolbyggnaden som planeras. Här var vi överens om att de vuxna eleverna
behöver arbetsro och att vår verksamhet därför bör vara rumsligt skild från
gymnasieskolans. Många grupprum är ett annat önskemål som nämndes.
Nästa pedagogiska forum 21/10 fortsätter vi diskussionerna
om vuxenpedagogik. Mer information kommer i god tid innan!
Det var en givande diskussion! Jag tycker att många frågor, avvägningar och förhållningssätt kom upp till ytan, som man kanske inte alltid tänker på att man faktiskt förhåller sig till dagligen.
SvaraRaderaJag håller med!
Radera