Nästa pedagogiska forum har temat kollegialt lärande. Inför denna träff läser vi två artiklar om detta alltmer omtalade och använda arbetssätt. Den första artikeln ger en introduktion till Helen Timperleys forskning om detta ämne. Timperley är professor i pedagogik i Nya Zeeland och internationellt tongivande inom kollegialt lärande. Artikeln heter “Hoppet sätts till kollegiala lyft” och är skriven av Per Bengtsson för Lärarnas Nyheter.
Den andra artikeln heter “De fixar det kollegiala lärandet” och i den berättar Åsa Larsson på Skolvärlden om hur gymnasielärarna på Katedralskolan i Uppsala arbetar med kollegialt lärande i praktiken.
Helen Timperley menar att målet med all fortbildning av lärare ska vara att höja elevernas resultat och skolverket i sin tur pekar på hur viktigt det är att lärare tillsammans med sina kollegor analyserar och utvärderar sin undervisning.
Att lärare lär av lärare är inget nytt men nu har det alltså fått stöd i forskningen.
Hur kan vi på vår arbetsplats på bästa sätt arbeta med kollegialt lärande?
Vad kan vi lära av de erfarenheter och arbetssätt Katedralskolans lärare har?
Helen Timperley menar också att varje skola behöver göra en verksamhetsnära analys av lokala behov. Det går alltså inte att göra precis likadant på alla skolor.
Hur ska vi ta reda på vilka lokala behov av förändring vi har?
Timperley konstaterar att samarbete och utbyte av erfarenheter i skolans värld ofta sker informellt. På detta sätt får inte alla del av sådana viktiga erfarenheter. Det är därför betydelsefullt att ha ett mer formellt erfarenhetsutbyte kollegor emellan. Då skapar man en gemensam erfarenhetsbank som inte försvinner när personalsammansättningen förändras. Det måste också finnas en vilja till samarbete och erfarenhetsutbytet måste ses som meningsfullt.
Hur kan vi omsätta detta på vår arbetsplats? Vilka förutsättningar har vi? Vilka hinder kan vi se?
Anders och Joakim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar