Summering av pedagogiskt forum 9/12

Inför detta pedagogiska forum hade vi läst boken Mellan klan och stat – somalier i Sverige av Per Brinkemo. Tre infallsvinklar var utgångspunkt för diskussionen.

Först diskuterade vi huruvida vi kände igen den beskrivning och de exempel Brinkemo ger i boken, men också vilka invandrargrupper det gäller och hur vi bör förhålla oss till detta i vår verksamhet.

Brinkemo hävdar att i princip alla asylsökanden kommer från klansamhällen. På vuxenutbildningen har vi elever från många olika länder och vi kan konstatera att ganska många har en bakgrund i klansamhällen eller i samhällen som inte har en lika tydligt överordnad stat som finns i Sverige. Vi kände igen många av Brinkemos beskrivningar om vad som är utmärkande för personer med klanpräglad bakgrund. Det är uppenbart att det blir en kollision mellan denna och den svenska samhällskulturen. För att vi ska kunna möta eleverna i denna situation behöver vi sådana kunskaper som Brinkemo förmedlar. Detta ger oss en förståelse så att vi kan bedriva en undervisning som kan överbrygga skillnaderna. På så sätt får eleverna en större förståelse för både skolsystem och det svenska samhället.

Vi diskuterade vidare följande citat från boken: “Problemet är att skolan inte är anpassad efter de förutsättningar som uppstått med olika flyktinggrupper. Exempelvis finns det bara två vuxenskolor i Sverige som har alfabetiseringsundervisning på modersmål.” (Brinkemo, s.47) Stämmer denna beskrivning och på vilka sätt är vår skola anpassad eller inte anpassad till detta? 

Vi kunde konstatera att alfabetiseringsundervisningen inte är så omfattande på vuxenutbildningar i Sverige. Det finns mycket att utveckla när det gäller detta. Kollegorna på sfi var tydliga med att påpeka vilken vinst det är för individen att få modersmålsstöd i undervisningen. Det bästa vore om även alfabetiseringen kunde ske med modersmålet som grund. I någon mån är vår skola anpassad till detta men det finns mycket som kunde utvecklas. 

Slutligen reflekterade vi över följande citat från boken: “Avsaknaden av standardisering inom det egna språket påverkar hur man förhåller sig till andra språk och gör det svårare att lära sig andra språk, då man inte tar grammatik och stavning på allvar” (Brinkemo, s. 51). 

Flera av oss hade erfarenhet av denna attityd hos elever. För att möta detta behövs sådana kunskaper och förståelse som beskrevs ovan. På samma sätt behöver eleverna inse skriftens centrala position i vårt samhälle och att mycket bygger på förmåga att läsa och tolka texter för att sedan kunna göra sig hörda i olika sammanhang till exempel vid myndighetskontakter.

Anders och Joakim

Inför pedagogiskt forum 9/12

Nästa pedagogiska forum har temat Mellan klan och stat. Som underlag till vår diskussion har vi boken Mellan klan och stat – somalier i Sverige av Per Brinkemo.

Per Brinkemo utreder vad som händer när invandrare från en klankultur möter världens mest individualiserade majoritetsbefolkning och vad det innebär att flytta från ett land utan fungerande stat till ett land där staten förväntas lösa det mesta av livet.

Fundera på följande frågor inför vår pedagogiska träff:

• Känner du igen den beskrivning och de exempel Brinkemo ger? Vilka invandrargrupper gäller det? Hur bör vi förhålla oss till detta i vår verksamhet?

• ”Problemet är att skolan inte är anpassad efter de förutsättningar som uppstått med olika flyktinggrupper. Exempelvis finns det bara två vuxenskolor i Sverige som har alfabetiseringsundervisning på modersmål.” (Brinkemo, s.47) Håller du med? På vilka sätt är vår skola anpassad eller inte anpassad?

• ”Avsaknaden av standardisering inom det egna språket påverkar hur man förhåller sig till andra språk och gör det svårare att lära sig andra språk, då man inte tar grammatik och stavning på allvar” (Brinkemo, s. 51) Har du några erfarenheter av detta från dina undervisningssituationer? Hur kan vi möta dessa problem?

Inför vårt forum kan man också ta del av följande artikel:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/klantaenkande-det-normala-det-aer-vi-som-sticker-ut-11347

...och följande film:

Det kan också vara mycket givande att ta del av föreläsningen i Aulan 5/12:

http://www.utbyten.se/sv/Program-och-stipendier/Program-A---O/Den-Globala-Skolan/Seminarier/?SemiId=3801&Action=View

Summering av pedagogiskt forum 21/10

Vid denna träff fortsatte vi diskutera på temat vuxenpedagogik. Som förberedelse fick alla deltagare läsa kapitel 14 i boken Lärandets mångfald.

I kapitlet presenteras de tre metaforerna Torget, Kliniken och Meritagenturen 

för att illustrera olika didaktiska praktiker som förekommer inom utbildning för vuxna.

Torget beskrivs som en undervisningssituation som kännetecknas av delaktighet, ett öppet samspel och som en mötesplats i likhet med verklighetens torg eller antikens agora. I ett exempel skildras att elever diskuterar och argumenterar men också går in i olika roller samt drar nytta av sina erfarenheter. Torget som modell förekommer främst inom högre utbildning vid högskola och universitet.

Kliniken präglas av att individen är i centrum och det finns en stor frihet för eleven att forma innehållet i undervisningen. Ett viktigt syfte är att ”restaurera” negativa erfarenheter från tidigare skolår. Ett annat syfte är att eleven ska bearbeta egna svårigheter i lärandet. Fokus ligger inte bara på utbildning utan också på vuxenblivande. Denna modell praktiseras främst på folkhögskolor.

Meritagenturen har som främsta mål att eleven ska meriteras för fortsatta studier. Ramarna för undervisningen sätts av samma styrdokument som gäller för ungdomsgymnasiet. Därför är innehållet i hög grad givet på förhand och eleven har små möjligheter att påverka detta. Undervisningen präglas av stoffet i läroböckerna och av de mål som finns uppsatta i betygskriterierna för kurserna. Meritagenturen återfinns främst inom kommunal vuxenutbildning.

Detta är ett koncentrat av vad metaforerna står för enligt Madeleine Abrandt Dahlgren som är författare till kapitel 14. Hon konstaterar också att det är vanligt med blandformer och att metaforerna sällan är fullständigt renodlade.

Med denna bakgrund valde vi att låta deltagarna fundera på följande frågor när de läste kapitlet.

Det lyfts fram att det inte finns en enhetlig didaktik för vuxna. Men vad tycker du är specifikt för en bra didaktik för vuxna? Återknyt gärna till något vi diskuterade förra gången.

Vad finns för förtjänster och problem med var och en av dessa metaforer?

Stämmer de överens med dina erfarenheter av vuxenutbildning?

Vilka förekommer i vår verksamhet? 

Diskussionen fördes i tre olika grupper och vi kunde konstatera att undervisning i svenska för invandrare har mer framträdande drag av både torget (eleverfarenheter) och kliniken (omhändertagande). Nationella styrdokument och betygskriterier gör emellertid att meritagenturen i praktiken också slår igenom. Att engagera eleverna i planeringen av undervisningen inom sfi försvåras av den språkliga barriären. Den är också ett hinder när man vill tydliggöra elevens eget ansvar för studierna. En annan svårighet är att det kontinuerliga intaget av eleverna rubbar gruppdynamiken och försvårar arbetet oavsett vilken metafor som präglar undervisningen.

När det gäller den gymnasiala vuxenutbildningen leder det ganska knappa antalet lektionstimmar till svårigheter att variera undervisningsformerna. Till detta kommer målen i styrdokumenten som indirekt anger stoffmängden som ska behandlas. Sammantaget sätter dessa båda förutsättningar snäva gränser för undervisningen. Det är därför inte så konstigt att vi känner igen oss i meritagenturen som metafor.

Oavsett didaktisk modell behövs både motivation och engagemang från elevernas sida för att lyckas med en framgångsrik utbildning. Viktigt är också att komma ihåg att variationen i undervisningen inte glöms bort med tanke på de heterogena undervisningsgrupper vi har. Olika elever har olika inlärningsstilar, behov och utbildningsbakgrund. För att nå alla elever och skapa goda förutsättningar för lärande är variation ett måste.

För att motverka att fastna i någon av metaforerna är en möjlig väg att arbeta med en bred uppsättning av pedagogiska verktyg. Det kan vara läsförståelsestrategier, studieteknik, genrepedagogik m.fl. Bäst effekt uppnås om detta arbetssätt löper som en röd tråd från spår A inom sfi till gymnasiala och eftergymnasiala kurser.

Anders och Joakim

Inför pedagogiskt forum 21/10

Vid nästa pedagogiska forum ska vi fortsätta med temat vuxenpedagogik. Inför denna träff läser vi kapitel 14 i boken Lärandets mångfald.  

Lärandets mångfald ger en aktuell bild av olika sammanhang för vuxnas lärande med speciellt fokus på vuxenutbildning och folkbildning. Man kan också läsa den för att lära känna den forskning som idag finns om dessa områden. 

Kapitel 14 handlar om didaktik för vuxna i praktiken och när vi läser det funderar vi på följande frågor:

• Det lyfts fram att det inte finns en enhetlig didaktik för vuxna. Men vad tycker du är specifikt för en bra didaktik för vuxna?

• I kapitlet presenteras tre metaforer; Torget, Kliniken och Meritagenturen för att illustrera olika didaktiska praktiker som förekommer inom utbildning för vuxna. Vad finns för förtjänster och problem med var och en av dessa metaforer? Stämmer de överens med dina erfarenheter av vuxenutbildning? Vilka förekommer i vår verksamhet? 

Summering av pedagogiskt forum 16/9

Vid vårt pedagogiska forum 16/9 hade vi vuxenpedagogik som tema. Vi diskuterade då vad vuxenpedagogik är och vad som skiljer den från pedagogik riktad till barn och ungdomar.

Bemötandet fördes fram som en viktig faktor. Våra elever måste bemötas som vuxna människor med allt vad det innebär. Men läraren har naturligtvis en professionell yrkesroll och ska inte vara en ”kompis”.

En annan viktig sak är att våra studiematerial, exempelvis läroböcker bör vara anpassade för vuxna. Stundtals kan det vara svårt att hitta vuxenanpassade läroböcker. Även nationella prov har inte alltid varit anpassade. En god nyhet är dock att skolverket har börjat vuxenanpassa nationella prov i ämnet svenska som andraspråk.

Det är viktigt att ta tillvara på och utnyttja vuxnas erfarenheter som är betydligt djupare och bredare än ungdomars. Man kan exempelvis skapa uppgifter där de vuxna eleverna lär av varandras erfarenheter, inte minst inom språkinlärning.

Från myndigheter har det lyfts fram att specialisering, individualisering och flexibilitet ska genomsyra vuxenutbildningen.  Detta är naturligtvis viktigt för att möta det framtida samhällets krav. Samtidigt finns det en fara med att göra undervisningen alltför flexibel. Elevernas samlärande och gruppgemenskap tenderar att slås sönder av flexibla kurser med mycket ensamarbete. Detta är viktigt att uppmärksamma när vuxenutbildningen förändras.

Avslutningsvis pratade vi om vilka krav som bör ställas på den nya skolbyggnaden som planeras. Här var vi överens om att de vuxna eleverna behöver arbetsro och att vår verksamhet därför bör vara rumsligt skild från gymnasieskolans. Många grupprum är ett annat önskemål som nämndes.

Nästa pedagogiska forum 21/10 fortsätter vi diskussionerna om vuxenpedagogik. Mer information kommer i god tid innan! 

Inför pedagogiskt forum 16/9

Nästa pedagogiska forum har temat Vuxenpedagogik!

”Vuxenutbildningen kommer att fylla en allt viktigare roll i framtiden” konstateras i pressrapporten Framtidens vuxenutbildning. Där lyfts också fram att ”människor i olika åldrar, med vitt skilda bakgrunder och värderingar kommer behöva tas emot i vuxenutbildningen” och att ”detta kommer ställa stora krav på ökad flexibilitet och individuell anpassning i såväl utformning som leverans av utbildningstjänster”

Vid vår nästa pedagogiska träff ska vi bland annat diskutera hur vi rent pedagogiskt kan möta dessa framtidsutmaningar. 

Följande frågor är också lämpliga att reflektera över:

Vad är vuxenpedagogik? Dina erfarenheter?

Har vuxenpedagogiken några speciella kännetecken som skiljer den från pedagogik riktad till barn och ungdomar?

Specialisering, individualisering och flexibilitet lyfts fram av näringsliv, utredningar och forskning som viktiga inslag i dagens och den närmaste framtidens vuxenutbildning. Hur påverkar detta vår verksamhet i stort och konkret i klassrummet? Möjligheter? Svårigheter?

En annan fråga som är aktuell för vår verksamhet är den nya skolbyggnaden som planeras. Vilka krav bör ställas på den utifrån de vuxnas behov och förutsättningar och anspråken på flexibilitet och individuell anpassning?

Som bakgrund kan vi läsa och begrunda följande två alster:

Pressrapport Framtidens vuxenutbildning

(Neo)-liberaliseringen av vuxenutbildningen

Vi ses 16/9!

Summering av pedagogiskt forum 3/6

Temat får vår pedagogiska sammankomst 3/6 var även denna gång bedömning och betygssättning utifrån skolverkets publikation i ämnet.

Vi diskuterade vikten av sambedömning och vilka vinster som finns när den är verksamhetsöverskridande. Detta är också ett led i att utveckla en vidare samverkan mellan vuxenutbildningen och gymnasieskolan. Att lärare samarbetar och diskuterar med varandra leder till större likvärdighet i bedömning och betygssättning. Det är alltså viktigt att vi även i andra ämnen än svenska får tid och möjligheter till samråd mellan olika skolenheter. För att ytterligare kunna utveckla sambedömning i olika former behöver vi också väl utvecklade verktyg och rutiner för individuella studieplaner.

En annan fråga vi samtalade kring är vilka effektiva sätt det finns att dokumentera elevens kunskapsutveckling. Här finns bra möjligheter att använda elevmappar i lärplattformen så att eleven där kan följa sin egen kunskapsutveckling. Om man är flera lärare som delar på en kurs kan exempelvis Google drive med fördel användas så att man där kan arbeta med delade dokument. Skolverket lyfter fram att det är viktigt att andra lärare också kan förstå dokumentationen. Och även när det gäller en väl fungerande dokumentation är individuella studieplaner en viktig förutsättning.

Den tredje saken vi diskuterade handlade om likvärdighet i betygssättning där de nationella proven spelar en viktig roll i flera kurser. Men hur viktiga är dessa prov som underlag för betyg? Skolverket menar att de främst är ett stöd för bedömning. De nationella proven prövar inte riktigt alla delar av kunskapskraven och därför är det viktigt att läraren har ett ordentligt underlag utöver detta prov. En annan fråga är huruvida man vid särskilda skäl kan bortse från enstaka betygskrav. Detta är en sak som ska avgöras lokalt och här kan rutiner behöva utarbetas.

Slutligen pratade vi om uppföljning av kunskapsbedömningar. Här har kursutvärderingarna en viktig roll. Ett problem med dessa kan vara att eleverna inte alltid förstår dem till fullo. Därför är det viktigt att vara med och förklara syftet och frågorna utan att vi påverka själva utvärderingen.

Detta var det sista pedagogiska mötet för denna termin men vi ser fram emot att fortsätta till hösten då vuxenpedagogik blir temat för den första sammankomsten.