Inför pedagogiskt forum 24/3

Nästa pedagogiska träff har temat ledarskap i klassrummet. Inför detta möte läser vi Kjell Granströms text ”Ledarskap i klassrummet” som ingår i skriften Forskning om lärares arbete i klassrummet. 

Läs Granströms text (s. 13-32) och fundera på följande frågor:

Granström skiljer på lärarskap och ledarskap och menar att ledarskap handlar om ”kunskap om klassrumsinteraktion och grupprocesser” samt ”förmåga att hantera klassrumsinteraktion och grupprocesser.”

Går det att skilja på begreppen lärarskap och ledarskap? Kan eleverna se skillnaden?

Håller du med om Granströms definition?

Vad innebär begreppen klassrumsinteraktion och grupprocesser i praktiken?

Vad är ledarskap i klassrummet för dig?

Granström beskriver tre olika undervisningsformer, helklassundervisning, grupparbete och enskilt arbete.

Vilka problem och förtjänster finns med var och en av dessa tre undervisningsformer, tycker du av egna erfarenheter?

Hur använder du dessa?

Måste en lärare verkligen använda alla dessa tre undervisningsformerna för att det ska bli bra undervisning?

Vi ses 24/3!

Anders och Joakim

Sway!

Under Bett-mässan i London möts man av massor av information om nya produkter som kan vara mer eller mindre användbara inom utbildningsväsendet. Jag fastnade för Microsofts nya förhandsutgåva för programmet Sway som jag tror kan vara användbart både för lärare och för elever.

Sway är en slags blandning av Word, Powerpoint och ett redigeringsverktyg för webbsidor, vilket gör att du snabbt kan samla information, skapa presentationer och fylla dem med text och bild. Sway hjälper dig att förenkla detta genom att man kan mixa och matcha olika typer av innehåll och att bygga snygga, interaktiva presentationer på ett enkelt sätt.

Programmet finns nu alltså som en gratis webbaserad förhandsutgåva. Sway kan nås via olika webbläsare, eller en fristående app för iPhone och iPad  (och kommer snart även för Android och Windows Phone). 

Enligt Microsoft har man i skapandet av detta program fokuserat på användarvänligheten - svåra designarbeten har ersatts med dra-och-släpp-funktioner. Man kan dra innehåll från lokalt lagrade filer, data som lagras i användarens OneDrive konto eller olika webbtjänster, som YouTube och Flickr. Sway föreslår automatiskt hur presentationen kan ordnas. Sway kan därför underlätta komplext design- och layoutarbete genom några enkla val.

Appen tillåter också användaren att mata in talad text via diktafon och dela presentationer via sociala medier. De färdiga presentationerna lagras i Microsofts moln för att de ska vara lättillgängliga för användaren.

Sway är även utformat för att automatisera designprocessen, men användaren kan fortfarande justera och anpassa sina presentationer. Programmet presenterar en rad olika sätt att ställa in navigeringen. Man kan rulla genom innehållet vertikalt, som webbsidor på en smartphone, men användaren kan också ordna innehållet för horisontellt svep. Sway kan också konfigureras att automatiskt zooma in på relevant innehåll vid lämplig tidpunkt, vilket ger övergångar lite filmisk känsla.

Microsoft säger att när en användare ändrar en presentation, kommer Sway avläsa användarens avsikt och fatta ”intelligenta” rekommendationer. Programmet kan föreslå en alternativ layout när användaren lägger in bilder men också en remix-knapp som gör det möjligt att växla mellan olika utformningar.

Microsoft planerar att lägga till fler funktioner till Sway allt medan den utvecklas från förhandsstadiet till slutprodukt. Den slutliga versionen av Sway kommer att formas utifrån användarnas återkoppling som kontinuerligt samlas in. 

Här är ett exempel på en presentation jag själv har gjort i Sway om resan till London och Bett-mässan.



Prova själv på www.sway.com !

Joakim

Summering av pedagogiskt forum 9/12

Inför detta pedagogiska forum hade vi läst boken Mellan klan och stat – somalier i Sverige av Per Brinkemo. Tre infallsvinklar var utgångspunkt för diskussionen.

Först diskuterade vi huruvida vi kände igen den beskrivning och de exempel Brinkemo ger i boken, men också vilka invandrargrupper det gäller och hur vi bör förhålla oss till detta i vår verksamhet.

Brinkemo hävdar att i princip alla asylsökanden kommer från klansamhällen. På vuxenutbildningen har vi elever från många olika länder och vi kan konstatera att ganska många har en bakgrund i klansamhällen eller i samhällen som inte har en lika tydligt överordnad stat som finns i Sverige. Vi kände igen många av Brinkemos beskrivningar om vad som är utmärkande för personer med klanpräglad bakgrund. Det är uppenbart att det blir en kollision mellan denna och den svenska samhällskulturen. För att vi ska kunna möta eleverna i denna situation behöver vi sådana kunskaper som Brinkemo förmedlar. Detta ger oss en förståelse så att vi kan bedriva en undervisning som kan överbrygga skillnaderna. På så sätt får eleverna en större förståelse för både skolsystem och det svenska samhället.

Vi diskuterade vidare följande citat från boken: “Problemet är att skolan inte är anpassad efter de förutsättningar som uppstått med olika flyktinggrupper. Exempelvis finns det bara två vuxenskolor i Sverige som har alfabetiseringsundervisning på modersmål.” (Brinkemo, s.47) Stämmer denna beskrivning och på vilka sätt är vår skola anpassad eller inte anpassad till detta? 

Vi kunde konstatera att alfabetiseringsundervisningen inte är så omfattande på vuxenutbildningar i Sverige. Det finns mycket att utveckla när det gäller detta. Kollegorna på sfi var tydliga med att påpeka vilken vinst det är för individen att få modersmålsstöd i undervisningen. Det bästa vore om även alfabetiseringen kunde ske med modersmålet som grund. I någon mån är vår skola anpassad till detta men det finns mycket som kunde utvecklas. 

Slutligen reflekterade vi över följande citat från boken: “Avsaknaden av standardisering inom det egna språket påverkar hur man förhåller sig till andra språk och gör det svårare att lära sig andra språk, då man inte tar grammatik och stavning på allvar” (Brinkemo, s. 51). 

Flera av oss hade erfarenhet av denna attityd hos elever. För att möta detta behövs sådana kunskaper och förståelse som beskrevs ovan. På samma sätt behöver eleverna inse skriftens centrala position i vårt samhälle och att mycket bygger på förmåga att läsa och tolka texter för att sedan kunna göra sig hörda i olika sammanhang till exempel vid myndighetskontakter.

Anders och Joakim

Inför pedagogiskt forum 9/12

Nästa pedagogiska forum har temat Mellan klan och stat. Som underlag till vår diskussion har vi boken Mellan klan och stat – somalier i Sverige av Per Brinkemo.

Per Brinkemo utreder vad som händer när invandrare från en klankultur möter världens mest individualiserade majoritetsbefolkning och vad det innebär att flytta från ett land utan fungerande stat till ett land där staten förväntas lösa det mesta av livet.

Fundera på följande frågor inför vår pedagogiska träff:

• Känner du igen den beskrivning och de exempel Brinkemo ger? Vilka invandrargrupper gäller det? Hur bör vi förhålla oss till detta i vår verksamhet?

• ”Problemet är att skolan inte är anpassad efter de förutsättningar som uppstått med olika flyktinggrupper. Exempelvis finns det bara två vuxenskolor i Sverige som har alfabetiseringsundervisning på modersmål.” (Brinkemo, s.47) Håller du med? På vilka sätt är vår skola anpassad eller inte anpassad?

• ”Avsaknaden av standardisering inom det egna språket påverkar hur man förhåller sig till andra språk och gör det svårare att lära sig andra språk, då man inte tar grammatik och stavning på allvar” (Brinkemo, s. 51) Har du några erfarenheter av detta från dina undervisningssituationer? Hur kan vi möta dessa problem?

Inför vårt forum kan man också ta del av följande artikel:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/klantaenkande-det-normala-det-aer-vi-som-sticker-ut-11347

...och följande film:

Det kan också vara mycket givande att ta del av föreläsningen i Aulan 5/12:

http://www.utbyten.se/sv/Program-och-stipendier/Program-A---O/Den-Globala-Skolan/Seminarier/?SemiId=3801&Action=View

Summering av pedagogiskt forum 21/10

Vid denna träff fortsatte vi diskutera på temat vuxenpedagogik. Som förberedelse fick alla deltagare läsa kapitel 14 i boken Lärandets mångfald.

I kapitlet presenteras de tre metaforerna Torget, Kliniken och Meritagenturen 

för att illustrera olika didaktiska praktiker som förekommer inom utbildning för vuxna.

Torget beskrivs som en undervisningssituation som kännetecknas av delaktighet, ett öppet samspel och som en mötesplats i likhet med verklighetens torg eller antikens agora. I ett exempel skildras att elever diskuterar och argumenterar men också går in i olika roller samt drar nytta av sina erfarenheter. Torget som modell förekommer främst inom högre utbildning vid högskola och universitet.

Kliniken präglas av att individen är i centrum och det finns en stor frihet för eleven att forma innehållet i undervisningen. Ett viktigt syfte är att ”restaurera” negativa erfarenheter från tidigare skolår. Ett annat syfte är att eleven ska bearbeta egna svårigheter i lärandet. Fokus ligger inte bara på utbildning utan också på vuxenblivande. Denna modell praktiseras främst på folkhögskolor.

Meritagenturen har som främsta mål att eleven ska meriteras för fortsatta studier. Ramarna för undervisningen sätts av samma styrdokument som gäller för ungdomsgymnasiet. Därför är innehållet i hög grad givet på förhand och eleven har små möjligheter att påverka detta. Undervisningen präglas av stoffet i läroböckerna och av de mål som finns uppsatta i betygskriterierna för kurserna. Meritagenturen återfinns främst inom kommunal vuxenutbildning.

Detta är ett koncentrat av vad metaforerna står för enligt Madeleine Abrandt Dahlgren som är författare till kapitel 14. Hon konstaterar också att det är vanligt med blandformer och att metaforerna sällan är fullständigt renodlade.

Med denna bakgrund valde vi att låta deltagarna fundera på följande frågor när de läste kapitlet.

Det lyfts fram att det inte finns en enhetlig didaktik för vuxna. Men vad tycker du är specifikt för en bra didaktik för vuxna? Återknyt gärna till något vi diskuterade förra gången.

Vad finns för förtjänster och problem med var och en av dessa metaforer?

Stämmer de överens med dina erfarenheter av vuxenutbildning?

Vilka förekommer i vår verksamhet? 

Diskussionen fördes i tre olika grupper och vi kunde konstatera att undervisning i svenska för invandrare har mer framträdande drag av både torget (eleverfarenheter) och kliniken (omhändertagande). Nationella styrdokument och betygskriterier gör emellertid att meritagenturen i praktiken också slår igenom. Att engagera eleverna i planeringen av undervisningen inom sfi försvåras av den språkliga barriären. Den är också ett hinder när man vill tydliggöra elevens eget ansvar för studierna. En annan svårighet är att det kontinuerliga intaget av eleverna rubbar gruppdynamiken och försvårar arbetet oavsett vilken metafor som präglar undervisningen.

När det gäller den gymnasiala vuxenutbildningen leder det ganska knappa antalet lektionstimmar till svårigheter att variera undervisningsformerna. Till detta kommer målen i styrdokumenten som indirekt anger stoffmängden som ska behandlas. Sammantaget sätter dessa båda förutsättningar snäva gränser för undervisningen. Det är därför inte så konstigt att vi känner igen oss i meritagenturen som metafor.

Oavsett didaktisk modell behövs både motivation och engagemang från elevernas sida för att lyckas med en framgångsrik utbildning. Viktigt är också att komma ihåg att variationen i undervisningen inte glöms bort med tanke på de heterogena undervisningsgrupper vi har. Olika elever har olika inlärningsstilar, behov och utbildningsbakgrund. För att nå alla elever och skapa goda förutsättningar för lärande är variation ett måste.

För att motverka att fastna i någon av metaforerna är en möjlig väg att arbeta med en bred uppsättning av pedagogiska verktyg. Det kan vara läsförståelsestrategier, studieteknik, genrepedagogik m.fl. Bäst effekt uppnås om detta arbetssätt löper som en röd tråd från spår A inom sfi till gymnasiala och eftergymnasiala kurser.

Anders och Joakim

Inför pedagogiskt forum 21/10

Vid nästa pedagogiska forum ska vi fortsätta med temat vuxenpedagogik. Inför denna träff läser vi kapitel 14 i boken Lärandets mångfald.  

Lärandets mångfald ger en aktuell bild av olika sammanhang för vuxnas lärande med speciellt fokus på vuxenutbildning och folkbildning. Man kan också läsa den för att lära känna den forskning som idag finns om dessa områden. 

Kapitel 14 handlar om didaktik för vuxna i praktiken och när vi läser det funderar vi på följande frågor:

• Det lyfts fram att det inte finns en enhetlig didaktik för vuxna. Men vad tycker du är specifikt för en bra didaktik för vuxna?

• I kapitlet presenteras tre metaforer; Torget, Kliniken och Meritagenturen för att illustrera olika didaktiska praktiker som förekommer inom utbildning för vuxna. Vad finns för förtjänster och problem med var och en av dessa metaforer? Stämmer de överens med dina erfarenheter av vuxenutbildning? Vilka förekommer i vår verksamhet? 

Summering av pedagogiskt forum 16/9

Vid vårt pedagogiska forum 16/9 hade vi vuxenpedagogik som tema. Vi diskuterade då vad vuxenpedagogik är och vad som skiljer den från pedagogik riktad till barn och ungdomar.

Bemötandet fördes fram som en viktig faktor. Våra elever måste bemötas som vuxna människor med allt vad det innebär. Men läraren har naturligtvis en professionell yrkesroll och ska inte vara en ”kompis”.

En annan viktig sak är att våra studiematerial, exempelvis läroböcker bör vara anpassade för vuxna. Stundtals kan det vara svårt att hitta vuxenanpassade läroböcker. Även nationella prov har inte alltid varit anpassade. En god nyhet är dock att skolverket har börjat vuxenanpassa nationella prov i ämnet svenska som andraspråk.

Det är viktigt att ta tillvara på och utnyttja vuxnas erfarenheter som är betydligt djupare och bredare än ungdomars. Man kan exempelvis skapa uppgifter där de vuxna eleverna lär av varandras erfarenheter, inte minst inom språkinlärning.

Från myndigheter har det lyfts fram att specialisering, individualisering och flexibilitet ska genomsyra vuxenutbildningen.  Detta är naturligtvis viktigt för att möta det framtida samhällets krav. Samtidigt finns det en fara med att göra undervisningen alltför flexibel. Elevernas samlärande och gruppgemenskap tenderar att slås sönder av flexibla kurser med mycket ensamarbete. Detta är viktigt att uppmärksamma när vuxenutbildningen förändras.

Avslutningsvis pratade vi om vilka krav som bör ställas på den nya skolbyggnaden som planeras. Här var vi överens om att de vuxna eleverna behöver arbetsro och att vår verksamhet därför bör vara rumsligt skild från gymnasieskolans. Många grupprum är ett annat önskemål som nämndes.

Nästa pedagogiska forum 21/10 fortsätter vi diskussionerna om vuxenpedagogik. Mer information kommer i god tid innan!